Start » Aktuellt » Veteranläkarna startar ny jeeplinje

Veteranläkarna startar ny jeeplinje

Patienterna sitter och väntar på att få komma in till doktorn bak skynkena.

Patienterna sitter och väntar på att få komma in till doktorn bak skynkena.

I den utrymda kyrkan med jordgolv har skynken spänts upp för doktorns mottagning. I dörren sitter den lokala kommittén och registrerar patienterna. Apotekaren Tom delar ut medicin och bakom ett annat skynke tittar laboratorieassistenten Gilian i sitt mikroskop för att se om han fått in ännu ett malariafall.

Patienterna sitter tålmodigt och väntar på deras tur att komma in till rotarydoktorn.

Bo Sondén från Ängelholm och Carl-Henrik Pressfeldt, från Halmstad, är veteraner som rotaryläkare och den här resan arbetar de tillsammans. Rotarys Läkarbank har flera så kallade jeeplinjer på landsbygden i västra delen av Kenya för att erbjuda sjukvård i områden där det inte finns någon hjälp att få när man blir sjuk. Bo Sondén och Carl-Henrik Pressfeldt öppnade nyligen en ny jeeplinje och behovet (och nyfikenheten på den vita doktorn) var så stort att det behövdes två doktorer för att klara av patientrycket.

Bo Sondén var ute på sin åttonde resa och Carl-Henrik Pressfeldt på sin sjunde.

Men för Bo Sondén var det den sista.

– Jag är sjuttiofem och faller för åldersstrecket. Jag har förståelse för åldersregeln och har egentligen inga

Bo och Carl-Henriks team på Kwanza jeeplinjen

Bo och Carl-Henriks team på Kwanza jeeplinjen

bra argument emot – men jag tycker det är synd.

Både vittnar om att resorna till Kenya nästan blir som ett ”gift” som Carl-Henrik Pressfeldt uttrycker det.

– Varje gång när jag avslutat ett pass tänker jag att nu var det för sista gången. Men sen har jag bara varit hemma en vecka så börjar jag åter fundera på när jag ska åka ut nästa gång.

Båda tycker att de kan göra mycket nytta inte minst genom att lära ut modern sjukvård och modern antibiotikabehandling.

– Det finns en övertro på antibiotika. Jag hade nyligen en patient med ryggont som i många år behandlats med en hästkur antibiotika – vilket inte har någon som helst effekt utan tvärt om är skadligt, berättar Carl-Henrik Pressfeldt.

Bo Sondén tycker att utbildningsdelen av Rotarys verksamhet kunde utvecklas ännu mer.

– Om man åker till Kenya får man vara ödmjuk och inte tro att allt vi gör hemma är bäst och passar här. Visst har vi mycket att lära ut men också massor att lära. Vid en tidigare resa hade jag förmånen att arbeta tillsammans med en kenyansk kollega. Jag kunde lära honom om modern antibiotikabehandling men han kunde lära mig massor om hudsjukdomar. Jag tycker det är ett arbetssätt som vi skulle kunna utveckla ännu mer.

Patienterna betalar en symbolisk summa men får sedan medicinen gratis. De flesta patienter blir hjälpta. Det finns effektiva behandlingar mot många sjukdomar som malaria, skabb och sandloppan (jiggers).

Men en del patienter kan ha en övertro på vad en vit doktor kan åstadkomma. Mångåriga kroniska sjukdomar rår inte den nya doktorn på.

– Vi kan göra mycket men gamla söndervärkta kroppar kan inte heller vi bota.

När de båda reste ut första gången 2002 så såg situationen annorlunda ut.

– På den tiden fanns inga tillförlitliga malaria- och hiv-tester. Det är klart det blev mer fel, säger Carl-Henrik Pressfeldt.

Båda är också överens om att situationen i dag har förbättrats.

– Mycket har blivit bättre. Vi har fått bättre testmöjligheter och vi har fått bättre mediciner, säger Carl-Henrik Pressfeldt.

Bo Sondén undersöker en patient

Bo Sondén undersöker en patient

Även den kenyanska sjukvården har förbättrats, även om det fortfarande finns mycket att önska. I dag erbjuds i statlig regi både hiv-testning och gratis bromsmediciner.

De framhåller betydelsen av sina kenyanska arbetskamrater för att det fungerar så pass bra.

– Teamen har blivit mer professionella och är öppna och varmt välkomnande. Man kan alltid fråga teamet när man inte vet vad man ska göra eller stöter på en ovanlig sjukdom.

Det stora problemet är det fattiga och orättvisa kenyanska samhället. Fortfarande lever mer än halva befolkningen under FN:s fattigdomsgräns.

Sjukvård och medicin kostar och den specialistvård som erbjuds är inte alltid så bra. Oftast har patienter inte råd.

– Jag hade nyligen en kvinna med hjärtfel. Hon hade lyckts skrapa ihop pengar till en operation men pengarna räckte inte till mediciner, säger Bo Sondén.

Text och bild: Olle Sjökvist