IW doktorns tankar på kvinnodagen
Ulla på väg ut till jeeplinje kliniken. Foto: Harry Neys
Ulla Palenuis från Karlstad är som läkarvolontär på Matungujeeplinje i Kenya och är sponsrad av Inner Wheelklubbarna i Sverige, Ulla är en IW doktor. På kvinnodagen den 8 mars så träffade hon två kvinnor som fick henne att börja att fundera över kvinnors olika liv här i världen:
”Först Mary, vi kallar henne så, 24 år. Hon låg på en bänk när vi kom fram till kliniken, för tredje torsdagen i rad! Högfebrig, yr och matt. För två veckor sedan behandlade vi henne för en njurbäckeninflammation. Vi testade henne även för HIV och hon visade sig vara positiv. ”Skriv inget i journalen, om min chef får veta blir jag avskedad”, bad hon.Trots behandling har febern fortsatt, hon har sökt hjälp flera gånger till, men inte haft råd att bli inlagd. Idag satte vi henne i jeepen och skjutsade henne till närmaste sjukhuset och skrev i remissen att hon måste bli inlagd för intravenös behandling.
Hon hade berättat att hon var föräldralös och utan barn. Hon hade varit gift men maken lämnade henne när hon inte blev gravid. Hon hade ingen bostad, utan bodde tillfälligt hos en väninna, men nu hade väninnans make sagt att de inte kunde ha en främling i huset längre. På något sätt hade chefen fått reda på hennes HIV-status, så hon hade blivit utkastad omgående.
Sjuk, ensam och hjälplös, utan pengar, bostad eller arbete.Trötta bedjande ögon och en andfådd febrig stämma. Vi sa att vi skulle hjälpa henne med pengar till vården. Hon ringde från sjukhuset, men när linjen bröts, trodde hon att vi övergett henne….
Vi besökte henne på avdelningen på väg hem från kliniken. Hon hade fått dropp men medicinerna var slut på sjukhuset, så dem köpte vi på apoteket i stan och åkte tillbaka med. Hon fick lite pengar till mat också. I morgon ska jag ta med ”varma koppen” från Sverige och lite bröd.
Sedan en muslimsk kvinna i medelåldern, vi kan kalla henne Sarah. Hon kom med ett djupt 3 månader gammalt sår vid ena ankeln.
Vi behandlade såret, men testade även henne för HIV. Positiv. När såret var omlagt
Kvinnor i väntrummet. Foto: Ulla Palenius
dök maken upp. Personalen frågade om hans HIV-status, men han ville inte testa sig. Han blev aggressiv. Vi förstod att Sarah kunde bli slagen om maken fick reda på hennes status eller så skulle han kanske begära skilsmässa. Trots att även han sannolikt är positiv. Vi ville skicka henne till mottagningen för bromsmedicin, men det är svårt att göra utan att maken förstår. Medan vi funderade försvann de båda, maken var arg och hade hade betett sig hotfullt.
Vi hoppas att hon kommer tillbaka nästa vecka som planerat för omläggning av såret och att hon då tänkt över vad som bäst för henne. Hon hade beskrivit äktenskapet som positivt i övrigt och det är inte så lätt att bli ensam heller.”
Och i ett uppföljningsmejl har Ulla nu lite mer positiva nyheter: ”Mary har jag besökt på sjukhuset flera gånger, hon är inte färdigbehandlad ännu, men lite bättre. Sarah kom tillbaka idag och hade bestämt sig för att påbörja bromsmedicinering och maken skulle stötta henne!”