If at first you dont succeed, bite your tail and try again.
Läkaren Britt-Marie Frost skriver om de första veckorna som Rotary Doctors läkare på Kachelibasjukhuset:
Jag vaknar av svag lukt av brandrök och rusar upp ur sängen. Minnet av gårdagens brand i duschens elledning sitter kvar i kroppen. Tittar ut genom den fönsterlösa gluggen och ser att det ryker från gården intill. Man bränner skräp. Lägger mig en stund igen under myggnätet och väntar på att dagsljuset ska öka.
Jag är i byn Kacheliba, via Rotary Doctors Sweden har jag fått möjlighet att vara på Kachelibasjukhuset i Norra Pokot i Kenya.
Här lever Pokotfolket. Ett nomadfolk där ca 80 % av befolkningen är analfabeter. Ett av Kenyas fattigaste områden.Här finns sjukdomar jag knappt hört talas om, som hör ihop med fattigdom och svåra levnadsförhållanden. Här finns också vacker natur och levnadsglada människor.
Allra vanligast är malaria som de flesta haft flera gånger. Kal-Azar är en endemisk sjukdom i vissa delar av Pokot, eller leichmaniasis, en sk ”neglected disease”, som nu görs speciella satsningar för. Läkemedel och behandlingen är gratis. När patienten kommer med mer än två veckors feber, avmagring och en förstorad mjälte, som oftast syns som en stor mage på en annars tunn kropp ska man misstänka att de är smittade av den lilla sandflugan som lever i eller kring deras enkla bostäder. TBC, brucellos och tyfus dyker också upp på mottagningen. Liksom trafikolyckor, ormbett, fula sår, skador efter slagsmål, men också kroniska sjukdomar som diabetes och högt blodtryck. De flesta patienter är små barn.
En kvinna får 7-10 barn, männen ofta upp till trettio barn. Flickor gifts fortfarande bort i ung ålder, 50-70 kor är priset och därefter lever hon i ett slavliknande äktenskap utan möjlighet att ta sig därifrån. Trots att kvinnlig könsstympning är förbjudet så är det vanligt i denna region.
Rotary har flera viktiga verksamheter i detta område. Jag imponeras av de insatser som Daniel Wako och hans team gör via Outreach clinics.
Rotarys satsning på lokala outpatient clinics och vaccinering, vägning information ute i små byar, under träd i skugga är en fantastisk möjlighet för dessa fattiga livegna Pokotkvinnor. Daniel Wako med sitt team besöker outreach clinics, dit kvinnorna har möjlighet att gå. De större county hospitals är för långt borta då enda möjliga transportmedel är att gå och samtidigt bära på barnet/barnen. Med största sannolikhet bär också kvinnan på ett nytt liv i magen.
I skolorna ges avmaskning och vitamintabletter. Dock är det tyvärr väldigt många barn som aldrig får gå i skolan, speciellt om du är född som flicka.
På Kacheliba sjukhus finns det en barnavdelning, en vuxen avdelning, förlossningen BB och mödravård är samlat på en avdelning. Det föds 30-40 barn i veckan. Det finns ingen utbildade läkare på hela sjukhuset, vare sig i ledningen eller i kliniken. De som bedömer patienterna och beslutar om behandling, inläggning eller eventuell transport till ett större sjukhus i Kapenguria (40 minuter på dålig väg) kallas Cinical Officers. De har tre års utbildning. De jobbar väldigt hårt och snabbt.
Naomi som efter svår malaria fick blodbrist.
En mottagning kan ha fler än 100 patienter. Undersökningen består mest i att titta på barnet/patienten och i bästa fall se efter om slemhinnan i ögat är blek, som ett tecken på blodbrist.
De laborativa möjligheterna är begränsade. Just nu har vi malariatest och den tas på de flesta. Feber, huvudvärk, ont i musklerna, ont i lederna, illamående och kräkningar……så står det på den lilla smutsiga papperslapp som är patientens journal. Pappret eller boken måste patienten köpa själv. Vilket orsakar extra köande och att hen skickas iväg för att återkomma senare. Barn under fem har gratis mediciner. Likaså mot malaria, HIV, TBC och kala-azar, dvs om det finns på sjukhuset. Ofta är det slut på vissa mediciner.
De som har kala-azar (leishmaniasis), har en egen avdelning. De har smittats via en sandfluga, vanlig i vissa områden. Behandlingen är 17 dagar och då bor patienten kvar. Dessutom finns det en speciell enhet CCC (comprehensive care clinic) för TBC och HIV/Aids. HIV är inte så utbrett som i andra delar av Kenya, men verkar att öka.
På en av ronderna förra veckan låg denna höna intill en patient och när jag fotade flaxade hon iväg och lämnade ett litet ägg.
Viktigast är kanske mödra- och barna-vårdscentralen på sjukhuset. Där sker vägning, vaccinering, rådgivning och utdelning av extra näring till undernärda barn. Tyvärr är det bara till barn upp till fem års ålder som får detta. Därefter finns inget stöd eller ens vägning och information. Detta trots att många större barn är undernärda. Liksom mammorna. Det är ett beslut från hälsoministeriet och det följs av nutritionisterna utan pardon. Ska dessa barn få en chans till normal tillväxt och utveckling måste mer satsas på denna grupp. Ofta saknas både läkemedel och mat för de små barnen i förrådet.
Sjukhuset är smutsigt och oorganiserat. Igår satt jag över två timmar och väntade på att clinical officers skulle komma. Ingen rond kunde starta och inte heller mottagningen. Köerna av patienter blev långa.
Supportiv care anställda har ansvar för städningen. De städar på morgonen. Bara golven och i bästa fall torkar de av sängar.
Städningen kontrolleras inte och det är upprörande att se hur patienter tvingas sitta i föregående patients urin och avföring. Stolarna är vadderade så de är svåra att rengöra. Enkla åtgärder som förhoppningsvis går att åtgärda. Det behövs en Head cleaner som tar ansvar.
Mycket utrustning som i all välmening skänkts av olika biståndsorganisationer står och samlare damm och påminner om allt som inte är möjligt att göra i denna miljö.
Nu har jag bara en vecka kvar och då hoppas jag kunna samla ihop till ett ”Quality Improvement Team” möte. De mötena är jätteviktiga för ordentlig medicinsk verksamhet. Det vore också bra med utbildade kenyanska läkare för att kunna ge den nivå av vård som att Subcounty Hospital egentligen ska ge.
PS: Britt-Marie kunde ha sitt möte med ”Quality Iimprovment Team” där hon kunde delge de erfarenheter som hon haft och diskutera förbättringar på sjukhuset.