Advent bland skabb och kvasiorkor.
Foto: Eva Kaijser
”Medan vi hemma i Norden pyntar, bakar och förbereder oss för julfirandet existerar en annan lite dystrare verklighet här för många på den kenyanska landsbygden. Kvinnorna bär den tyngsta bördan. Vi lever i skilda världar.” Så skriver Majvor Nyholm, som är i Kenya tillsammans med sin man Sture som jobbar som jeepläkare. Hon fortsätter så här:
”Redan då hon med trötta steg kommer gående till kliniken i Bubala lägger jag märke till henne. I släptåg kommer tre av hennes barn, barfota och iklädda slitna och smutsiga kläder. Ett fjärde barn vilar på hennes axlar. Det är inte första gången hon kommer till Läkarbankens klinik i den lilla bykyrkan. Varje torsdag anländer det fyramanna sjukvårdsteamet bestående av läkare, sjukskötare, laboratorieassistent och chaufför, även medicinansvarig. Teamet känner igen kvinnan och drag av medlidande syns i deras ansikten. Hon är här idag igen.
Låt oss kalla henne Josephine, ett vanligt kenyanskt kvinnonamn. Hon är i 25- årsåldern. Barnen är fem till antalet: Steve 10 månader, Wycliff 4 år, Henry 6 år, Aggrey 8 år. Hemma finns dottern Emily som är 9 år. Josephine har gått 7 klasser i skolan, men föräldrarnas pengar tog slut och skolgången avslutades. Hon sökte jobb som hemhjälp men bara efter två månader ville hon inte fortsätta. Hon var femton år då hon gifte sig. Hennes man har tidvis varit våldsam och slagit henne då han varit alkoholpåverkad. Han är diversearbetare och det är ofta skralt i deras hushållskassa. Själv försöker Josephine bidra till hemmet genom att rensa ogräs på andras odlingsfält. Det får hon en liten slant för. Men pengarna vill inte räcka till mat, kläder, hygienartiklar och annat som behövs i ett hem.
Av barnen har flera malaria med feber, huvudvärk och trötthet. Malarian skördar fortsättningsvis många offer i tropikerna, men inom kort ska ett vaccin börja testas på människor. Man får hoppas att det fungerar. Alla Josephines barn har också skabb och får behandling för det. Även jiggersangrepp (orsakade av sandloppor) på alla barnens fötter noteras och behandling påbörjas. Blötläggning av fötterna i väteperoxid blandat i vatten mjukar upp de angripna fötterna. Man skrapar bort död hud och äggen pressas ut och man försöker få bort hela säcken som äggen ligger i. Vi besluter att alla barn måste få skor på fötterna. Skor skyddar åtminstone lite från de besvärliga sandloppornas angrepp. Vi lovar köpa till nästa klinikbesök om en vecka.
Foto: Majvor Nyholm
En annan mamma kommer med sitt barn som är svullet i hela kroppen. Håret är sprött och missfärgat. Familjen är fattig och proteinbrist i födan gör att barnet utvecklat kvasiorkor. Mamman uppmanas försöka ge den lilla mer proteinrik föda. Hon får också utskrivet folsyratabletter och ingredienser till babygröt.
Så här ser vardagen ut för många kenyanska kvinnor på landsbygden. De kämpar för barnens och sin egen hälsa. Det gemensamma för dem är en avbruten skolgång och tidigt moderskap. Ofta är deras män arbetslösa vilket i sin tur leder till dryckenskap och stor misär för de växande familjerna. Männen har ofta svårt att hålla sina trohetslöften. Så fort de får en liten slant i sin hand hittar de vägen till byns utskänkningsställen. Kumikumi – för 10 shilling- kallas ett glas hembrännt. Prostitution och snedsprång sprider HIV som idag dock kan hållas under någorlunda kontroll tack vare bromsmediciner. Flera frivilligorganisationer ( NGOs) inklusive jeeplinjeklinikerna satsar numera på familjeplanering vilket börjar ge resultat. Dock är många män motvilliga till detta. Många barn är ju en försäkring på ålderdomen.”