Jag vill vara med!

Nu startar nästa etapp av projektet för Kvinnors hälsa, Kasei for Change II, då kvinnogrupper ska få utbildning om hälsofrågor och sen påverka andra kvinnor att säga nej till Kvinnlig könsstympning, och att säga ja till kvinnohälsovård. Inner Wheel och distrikt 2390 stödjer projektet tillsammans med ForumCiv.
Ett antal äldre och yngre kvinnor har nu organiserats sig, nästa steg är utbildning, sen ska de påverka sina vänner, grannar och skolungdomar. Här är två av de som ska vara med och jobba för förändrade värderingar i Kasei:

Leser Murielma: “Jag vill vara med!”

– Tack så mycket för detta projekt. Ni är den första organisationen som kommit ändå hit ut! Vi har hört om andra, men aldrig mött någon.
– Det ni föreslår ska förändras är verkligen något ont som skadar våra liv. När jag tittar uppåt bergen påminner de mig bara om smärta och sorgliga minnen.
Vi delades in i grupper om 10-20 flickor och togs upp i bergen. Vi sjöng initieringssånger men sen följde en ofattbar smärta! Jag trodde jag skulle dö, men jag överlevde.
Det gör mig alltid bedrövad att föreställa mig vad andra flickor går igenom. Jag är mamma till 8 barn och 49 år. Jag har 4 pojkar och 4 flickor. Tyvärr blev min äldsta dotter övertygad av andra flickor och försvann sen kom hon hem efter hon blivit könsstympad. Jag blev förkrossad. Nu vill jag vara med för att nå ut till andra ungdomarna, det känns bra att få jobba mot könsstympning. Vi kommer att stödja projektet!

Cheposera Lokaper: “Mina barn ska få det bättre”

– Jag heter Cheposera Lokaper, jag är 23 år gammal. Jag kommer från en by som heter Notposoo i Kaptolomwa Sub Location, den gränsar till Kasei Location. Gränsen går i floden Susio.
– Är du gift och har du barn?
– Ja, jag är gift som femte fru och jag har två barn 1 år och 4 år nu. Båda är pojkar. Den som är 4 år går redan i skolan.
– Fick du någonsin gå i skolan?
– Nej! Jag gick aldrig i skolan. Jag åkte med min pappa och mamma till Uganda när jag var väldigt ung, i Uganda fanns inga skolor i närheten eftersom vi mest stannade i bushen och tog hand om våra kor. Vi återvände till Kenya när jag var 14 år och då var det för sent att gå i skolan. Och sen när jag var 17 år gammal gifte jag mig.
– Hur träffade du din man och visste du att han redan var gift med andra fyra kvinnor när du gifte dig?
– Jag träffade aldrig min man innan vi gifte oss. Vad jag kan komma ihåg är att några män kom hem till oss mitt på natten och jag hörde dem fråga, “var är hon”? Sen blev jag bunden och männen tog mig med, dagen efter var jag gift med en av männen.
– Så älskar du honom nu då?
– Här handlar inget om kärlek eller om att älska. Det är föräldrarna, både mannens och flickans föräldrar bestämmer vem du ska gifta dig med. Du kan inte välja din partner. När du är gift måste du stanna kvar, kärlek eller inte spelar ingen roll. Om du går tillbaka till din föräldrar kommer andra män att piska dig tillbaka till din man.
– Hur fick du veta att din man hade andra fruar och blev du besviken?
– Fruarna bor inte tillsammans, varje fru har sitt eget hem. De kan vara så långt som 10 km från varandra. Du inser bara att det är många fruar när din man försvinner i flera dagar eller månader och han berättar hur många det är. Jag blev inte besviken, det är en vanlig praxis här, det är ingenting. Om du är första eller sista spelar ingen roll så länge jag har ett hus och kan ge mat till mina barn.
– Nu när du är femte frun, hur ofta träffar du din man?
– Vi är sex fruar nu, det finns en efter mig! Jag ser min man ungefär två gånger om året bara för en natt. Han bor mest med den sista frun i Uganda som tar hand om boskapen. Så när han kommer tillbaka för en vecka måste han försöka tillbringa minst en natt med alla fem fruarna i Kenya. Ibland har du tur att ha två nätter med honom ibland är det bara en natt.
– Och nu när han bara kommer hem ungefär två gånger om året, vad är förhållandet mellan honom och barnen.
– Vilket förhållande? Barnen känner honom inte som pappan! Min äldre son berättar för andra barn att vi fick besök av någon som äger en motorcykel på natten och på morgonen åkte han!
– Hur klarar du dig ekonomiskt?
– Jag har en liten bit mark cirka 100×100 m, där jag planterar majs. Jag har en ko som ger mjölk. Oftast jobbar jag på andra människors åkrar, hämtar vatten åt andra eller hjälper andra kvinnor att bygga sina hus.
– Har du någonsin hört talas om familjeplanering och preventivmedel?
– Ja, jag har hört talas om familjeplanering med p-piller, injektioner och implantat. Jag använder naturliga sätt. Eftersom min man bara besöker mig ungefär två gånger om året och bara en natt, varför då använda andra metoder?
– Hur många barn skulle du vilja ha?
– Fyra kommer att vara bra för mig. Jag vill ge mina barn bra utbildning och den som är fyra går redan i skolan. Jag vill kämpa för dem. Jag vill inte att mina barn ska vara som jag, jag vill att de ska vara som du eller ännu bättre! Jag har kämpat mycket i livet, jag vill inte att mina barn ska kämpa. Titta på mig nu, jag måste bygga mitt eget hus, jag måste kämpa med att föda och uppfostra mina barn alldeles ensamma.
Nej det här är inte vad jag vill ha för mina barn!
– En sista fråga som du får bestämma om du vill svara på eller inte. Har du genomgått kvinnlig könsstympning?
– Åh NEJ!  Jag berättade tidigare att vi bodde i Uganda, det fanns inga sådana möjligheter där vi var, så när jag kom tillbaka till Kenya visste jag redan vad jag ville och även min förälder var inte sugen på att göra det.
– Tack för din tid!
– Tack också, om du vet något som kan hjälpa mig att utbilda mina barn, berätta det för mig, säger Cheposera medan hon skrattar.

Du kan stödja verksamheten genom en Swishgåva: 900 47 22
Kvinnors rätt till hälsa.