Från en resa till Kenya september 2019

Nyss hemkommen från resa med Rotary Doctors i västra Kenya är jag fylld av intryck och fortfarande chockad av en del av det jag såg och upplevde. Det var min åttonde resa till Kenya, varav fem sexveckorsperioder som volontär läkare för Rotary Doctors. Denna gång deltog min man och jag i en sådan studieresa som Rotary Doctors anordnar. Vi fick en så god översyn av alla de sorters verksamheter som Rotary Doctors bedriver i området. Då jag arbetade som rotarydoktor på en plats kunde jag inte få denna övergripande bild. Det är en sak att läsa om och höra om de olika verksamheterna – en helt annan att se på plats!

Min rotaryklubb, RK Uppsala-Glunten, har ett treårigt projekt innebärande att vi samlar pengar för att bekosta undervisning av byhälsovolontärer, första året till de byar som Rotary Doctors lämnar, nu till byar i North Pokot. Vi i klubben är stolta över att vi kan bidra!

Rotary Doctors lokala koordinatorer Jacinta och Daniel körde vår grupp på fyra personer på ofta mycket primitiva och dåliga vägar till byar långt borta. De hade till min glädje särskilt valt ut byar där RK Uppsala-Glunten bidragit.

Vi besökte några byar med nu väl fungerande små dispensärer med besök varje vecka av en rotarydoktor med team. Jag kunde se att kvaliteten och kompetensen vid dessa dispensärer ökats betydligt jämfört med de förhållanden som var under de perioder då jag var ute som rotarydoktor tidigare. Ett par byar föreföll nu klara att själva ta över.

 

Vi besökte ett tandläkarprogram där alla 620 barnen i en skola undervisades om tandvård. Tandläkare Margareta från Göteborg undersökte dem alla. Det var en skola utanför Mumias som nu fick sin sista period av tandläkarbesök. Tandläkarlinjen förflyttas nu till Kitale.

 

I många byar måste kvinnorna gå flera kilometer för att hämta vatten som dessutom är orent. Flera svenska rotaryklubbar bekostar ju brunnar eller täckning av källor så att byn har tillgång till rent, drickbart vatten. Vi besökte anläggandet av täckningen av en källa. Håkan Thulin, tidigare rotarydoktor, från Ängelholm blev glad över att se flera brunnar bekostade av rotaryklubbar i Ängelholm. Rent vatten tillsammans med latriner i byarna har medfört en kraftig sänkning av antalet diarrésjuka berättade byborna.

Till en början var byinvånarna inte så pigga på att gräva latriner berättade Daniel. Så han samlade ihop skithögarna i buskarna kring byn, lade på ett fat, ställde ett fat med bröd intill och en skål med vatten. Flugorna surrade. Han bjöd på brödet men ingen ville ha. Därefter grävdes det latriner med lock och handtvättmöjlighet utanför i varenda hushåll i byn. Vi inspekterade några. De fungerade bra.

 

Vår längsta och besvärligaste resa gick till North Pokot, en marginaliserad och fattig landsdel. Rotary Doctors har ju nu har haft verksamhet där cirka ett år. Trakten är karg och bergig och vägarna näst intill obefintliga. I centralorten Kacheliba finns ett litet sjukhus med en röntgenutrustning och med vårdavdelningar för bl a tbc och kala azar. Det tog oss flera timmar att ta oss dit, Jacinta var en skicklig chaufför! En av de byar inom området som besöks av rotaryläkare ligger 82 km bort – med dessa så kallade vägar! Vi besökte doctors house där just nu dr Tobias, ortoped, bor tillsammans med sin 19-åriga dotter Greta. Huset är litet och mörkt och elen försvinner ofta men Tobias tyckte att huset duger bara man får veta i förväg hur det är så man är beredd.

Mer än 90% av befolkningen i North Pokot är analfabeter. Många barn är undernärda. Vaccinationsfrekvensen är låg. Flickorna gifts bort vid 12-13 års ålder, ofta som en av flera fruar till en betydligt äldre man. Före giftermålet omskärs flickan med borttagande av såväl klitoris som de yttre och inre blygdläpparna och lämnas med benen ihopbundna att läka. Men de är stolta över att ”bli kvinna”! Om maken inte kan penetrera den lilla kvarvarande öppningen sänds flickan åter till sin mor som sprättar upp med ett djurhorn varefter samlag genast sker. Infektioner och fistlar förekommer. Vi mötte flickorna på mödravårdscentralen i byn; ett barn på armen och ett i magen. Mer än 10 barn per kvinna fick vi höra. Vi var chockade och djupt berörda!

 

Men vi kände ändå att situationen går att påverka! Vi mötte Selina Kalemunyang och Charles Morogo som utbildar byhälsovolontärer. Vi träffade en av dessa, ordföranden i byn Tinei, som berättade om hur han sprider sina nya kunskaper i hembyn och hur man samlar mansgrupper (och berättar om hur kvinnorna lider) respektive kvinnogrupper (för kunskaper om nutrition m.m.) för diskussioner för att så småningom kunna föra samman grupperna. Men förändringarna kommer att ta tid!

Vi träffade två Rotary-klubbar:

  • Klubben i Kitale med få medlemmar, något år gammal, ville gärna ha ett Global Grant tillsammans med svensk rotaryklubb men har redan ett på gång med klubb i Seattle. Vi fick intrycket att det inte är en sån stark klubb.
  • Bongoma-Magharibi rotaryklubb, bara tre veckor efter sin charter men ”full fart”. Flera erfarna rotarianer som flyttat över från andra rotaryklubbar, föreföll välutbildade, blandning kvinnor och män. De är intresserade av Global Grant med en svensk klubb, men de är ju ännu ganska färska.

Efter allt detta vilade vi ut ett dygn i regnskogen i Kakamega före hemresan.

Daniel och Jacinta turades om att ta hand om oss och hade lagt upp ett mycket genomtänkt program. Vi blev imponerade över hur de arbetar.

Följ med på en av de studieresor som Rotary Doctors anordnar! Det ger oerhört mycket, man blir djupt berörd!

Anne-Marie Pernulf
Vice ordförande Rotarys Läkarbank